Kalvön med Kalvö Gård och Naturpark är privatägd och förvaltas av Piper Fastighet AB som har utvecklat Kalvön under de senaste 18 åren genom en tydlig fokusering på hållbarhet. Genom en kontinuerlig förädling av Kalvöns skogs- och naturvärden bidrar vi i arbetet att möta efterfrågan av "hållbara" tjänster som är mer resurseffektiva. Med "hållbara" menas att vi i vardagen styr de betydande aspekterna för kvalitet, miljö, arbetsmiljö och säkerhet i alla våra tjänster och vi arbetar hela tiden för en sund "cirkulär ekonomi". Vårt arbetssätt följs årligen upp genom vårt ledningssystem av externa och oberoende auktoriserade/ackrediterade revisorer för ekonomi/kvalitet/miljö/arbetsmiljö.

Från systerföretaget och verktyget PrestandaModulen® erhålls god ordning och reda genom det gemensamma ledningssystemet och processerna.
Sedan vi tagit över och börjat underhålla (sydöstra/östra) Kalvön (skogsbruksplanen) genom att bl.a. hålla ängar och marker öppna underlättar vi för den biologiska mångfalden (flora och fauna). Vi har rådjur, sjöfågel och en stor variation av småfåglar på Kalvön. Ängsblommor har ökat i antal och på den västra delen finns orörd "gammelskog". På Kalvön har naturvärdena utvecklats under de senaste åren med en mångfald av trädslag som alalmaskaspbjörk, ekengran, hassel, häggkörsbärlindlönn, oxelrönn, syren, sälg, tall och äpple.

Sedan oktober 2012 finns även en fartygsbrygga där Waxholmsbolaget med beställningstrafik angör Kalvön framförallt vintertid om isen lägger sig. Kalvön blev känd genom Kalvö fyr samt Vintervägen över Sandöfjärden som hade en färja över farleden till och från Stockholm och som underhölls från vaktstugan på Kalvöns västra udde fram till 1950-talet.

Kalvö Gård, eget och lugnt skärgårdsboende på Kalvön med en hållbar infrastruktur.

 

en tanke...............

Nu när jag själv har blivit skärgårdstant på en egen ö mitt i det böljande blå är det sådant som jag undrar över. Hur klarade sig skärgårdskvinnorna förr i tiden. Det måste ha varit ett strävsamt liv på ön. Att hämta vatten i tunga spann gav säkerligen trötta skulderblad. Att hålla köket varmt om vintern krävde väl ett ständigt pass. Ett barn på höften, ett i magen och så några småttingar tultandes runt omkring på golvet.

Hur var det egentligen att bo där i det röda torpet längst ut i havsbandet? Tog hon sig någonsin tid att sitta i vårsolen och vila efter en lång dags slit och kunde hon stanna upp för att njuta av fåglarnas vackra vårsång? Hur mycket värkte hennes fingrar efter att ha sköljt tvätt i det iskalla vattnet? Hur mycket strömming skulle rensas på en vecka och vem bar in all ved för vintern? Att hjälpas åt måste ha varit en förutsättning och att havet erbjöd en rikedom, det vet vi ju. Kanske var det så att de hade ett bra liv här ute. 

Vår ö heter Kalvön och det är en fin plats. Här samsas vi med sol och hav och lever mitt i vädret. Vi måste anpassa oss efter väderleken men behöver inte kånka vatten eller vara rädda för att frysa. Vi plockar svamp, blåbär och lingon utanför husknuten och lyssnar till hur vinden blåser klipporna släta. Vi låter augustimånen berusa oss och njuter av samvaron på bryggan. Det är sannerligen ett rikt liv att bo på en ö

Så vi sitter här som fyrvaktare (hi hi) om hösten och tänker att arbetet som naturbevakare inte är ett vanligt jobb. Det är ett hedersuppdrag! Det är en ynnest att få jobba och bo i skärgården. Vi är så tacksamma! Varje morgon skänker jag en tacksam tanke till universum.

Kalvöns Ewa